Jag, matte, arbetar som redaktör, skribent och fotograf på eget förlag. Här, på Tassen upp! har jag en liten frizon, suddiga bilder är bättre än inga alls ibland, när det gäller att fånga våra pälsklingars själar, till exempel. Att ta ut svängarna, som en kattsvans på tänt middagsbord – eller som en gårdis med vittring på harpalt i grästuva (drar i kopplet, men friheten att åtminstone få nosa runt här i livet: Check.)

Jag växte till stor lycka upp med två kärlekspapegojor och den tibetanska terriern Bessie samt under två veckor en övergiven fågelunge, som fick bo i en orange plastbalja på vår gäst-wc med ett hjärtskärande pip dygnet runt:

Jag och min bästa kompis matade tålmodigt den lilla fågeln med maskar (vilket skar i mitt hjärta, jag samlade ju annars upp maskar från gatan och la dem i diket, för att rädda livet på dem). 

Till slut, fick vi se fågeln lämna min handflata, med vingar lyfta mot Livet.

Strax kom ett vuxenliv, som inte passade med husdjur – tills det en dag gjorde det:

Nu knyter jag ihop säcken, med i nuläget en adopterad Bondkatt (Findus, alias Lasse-Maja 007) och en Dansk-svensk gårdshund (Disa, alias Suderbys Kicki D med bra vibrationer).

– Klart jag vill dela med mig, gör det du också!

Varmt välkommen till min blogg,

Louise.

(Flyttar för övrigt undan maskar, sniglar och snäckor från omedelbar överkörningsdöd även idag. Can’t shake the habit).