Från apatisk till lycklig, så kan de senaste veckorna beskrivas, för både Disa, matte och husse. I förrgår besökte vi Evidensia Djursjukhus. 

Det hela började den 23 mars, då Disa i slutet på promenaden tog ett plötsligt skutt upp på en sten, för att halka på mossan och studsa ner lika fort. Äsch då, tänkte Disa och sprang hemåt 300 meter som om inget hade hänt. 

Några timmar senare skulle hon hoppa upp på sängen. Det gick inte. Hon gnydde när vi försökte att lyfta henne. Snart såg vi att hon hade svårt att gå upp och ner i trappor. Hon sprätte inte efter att hon gjort sina behov. Hon ville inte busa med katten Findus. Mycket var konstigt. 

Vi kontaktade vår veterinär, men det var helg och vi fick inget svar. Dagen efter var Disa normal och hoppade upp i soffan som vanligt, så vi avvaktade. Hon gick med glada steg på långpromenad den kommande veckan. Puh, kände vi. Men…

Under påskhelgen kom alla illavarslande symptom tillbaka med besked. Disa ville inte gå på promenad, utan lade sig ner tre meter från huset och darrade. Hon gjorde ett försök att sätta högertassen på ett trappsteg, skrek till och började att skaka kraftigt i benen. Efter lite massage och gos kunde hon gå normalt igen, men hade fått en apatisk blick. 

Både Disa och vi var nu mycket nedstämda och oroliga. 

Vi hade redan googlat på alla möjliga saker som hon kunde vara drabbad av: Allt från en vanlig sträckning eller ryggskott, som kan göra nog så ont, till höftledsdysplasi, artros, cancer, begynnande förlamning och ja, ni förstår själva allt som flög genom våra tankar. 

Den stora frågan var: Hur skulle vi snabbt kunna få tag på en veterinär dessa helgdagar? 

Under Påskdagen var vi i ett stadium där Disa hade god aptit, gjorde sina behov som vanligt och kunde gå normalt men helst ville ligga i hennes och katten Findus ”lekväska”. I denna fick vi försiktigt lyfta Disa upp och ner för trappsteg och upp i sängen.

Vi ringde Evidensia Södra Djursjukhuset Kungens Kurva och fick första lediga tid efter påsk. Lyckoträff! Det råkade vara en neurolog som hade tid att träffa Disa. 

Neurolog Anna klämde och kände, drog i Disas ben i olika vinklar och kunde konstatera att det verkade göra mest ont i vänster bakben (när Anna drog i det benet vände sig Disa nämligen om och blängde ilsket på henne). Neurologen var en smula förbryllad: ”Det kan ju vara en vanlig sträckning, men om ni vill kan vi röntga henne?”. Det ville vi. 

Disa fick en bedövningsspruta (enda gången hon skrek under besöket) och somnade på mattes jacka efter tre minuter. Sköterskan släckte i rummet och sedan satt husse och matte nervöst i halvmörker och bevakade Disas andning i femton minuter. När sköterskan kom tillbaka satte hon på Disa en liten munkorg, för hunden kan bli bitbenägen om den plötsligt vaknar till under röntgen. Sköterskan bar ut Disa till röntgen och där satt vi kvar i spänd väntan. 

Efter röntgen tog det bara några minuter för Disa att vakna. Vi hämtade ut recept på smärtstillande och antiinflammatorisk medicin och for hem med en mycket groggy Disa. 

Idag fick vi besked om vad röntgen visade 

Neurolog Anna berättade att höftledsdysplasi av liten art finns i vänster höft, men ingenting påvisar artros. Vi kan dock börja att ge Disa tillskott som bromsar artros, om vi vill. 

Neurologen menade att Disa kan ha fått en sträckning i höftleden med efterföljande muskelinflammation. Vi kopplar detta till det olycksaliga skuttet när hon halkade till på stenens hala mossa, även tio centimeter gör ont när man landar fel.

En intressant sak är att Disa efter sitt sjukhusbesök nu vill hoppa och springa uppför trappor som ett jehu. Vi tror att neurologen gjorde en stor insats med att bända på Disas kropp åt alla håll. När vi berättade detta för neurologen skrattade hon och sa att ”Faktiskt, när sköterskorna lade Disas höfter tillrätta inför röntgen, så hörde de ett litet knäpp, så det hela kan ha gjort susen”. 

Disa har fått stränga order av neurologen: Under tio dagar får hon bara gå korta promenader för att göra sina behov och vi måste lyfta henne upp och ner för trappor. Hopp är absolut förbjudna. Varje dag ska medicin intagas mot smärta och inflammation. 

Medicinen är enkel: Vi blandar ner den i smaskigt våtfoder, slurp säger det. 

Trappor och hopp är svårare: Disas inneboende katt är tillbaka, vi har fullt sjå att hinna hindra henne från att gå i våra (små) trappor eller att hoppa upp och ner i soffan. 

… Men detta är ett trevligt sjå. Jösses, så skönt att få ett svar och en lösning! Vi är så tacksamma för fint och proffsigt bemötande på Södra Djursjukhuset.

Om höftledsdysplasi och artros

Höftledsdysplasi, HD, hos hundar: Höftleden har inte utvecklats korrekt, vilket medför en dålig passform mellan lårbenet och bäckenet. Detta kan ge en slapphet i höftleden och leda till inflammation. 

• Läs mer om höftledsdysplasi i djurvårdguiden hos Evidensia 

Artros hos hund är vanligt förekommande, det kan vara en god idé att få detta kontrollerat om du märker att din hund plötsligt beter sig annorlunda, har svårt att gå eller visar andra symptom på smärta.

• Läs mer om artros hos hund här
• Idag har matte beställt Glukosamin, ett preparat för att bromsa utvecklingen av artros. Finns exempelvis hos VetZoo.