Premiär och stor dramatik! Kissade i uppvisningen och försökte välta domarbordet. Men tre rosetter blev det!

I helgen ställde vi ut Disa i Svenska Hundklubbens Internationella Utställning, 11 juni 2016, i Bastmora, Södertälje. Skön stämning! Vi var de enda som inte hade vare sig tält eller gigantiska burar, så vår image som noviser var fulländad.

Disa suckade i förtret i sin fina, men i utställarkretsar föga imponerande, hundbädd från Biltema. Man väljer sina kretsar.

Hur gick det??

Disa sprang yrvaket ut i ringen med matte, som tog domaren i hand och allt var så trevligt förutom att nervösa matte glömde bort att lugna ner Disa.

– Upp på bordet!, sa de, så matte tog ett bestämt tag om Disa och ställde henne på bordet.

– Panik!!!, kände Disa, sprattlade med alla ben och höll på att ha omkull domarbordet.

Nu bestämde domaren att matte fick visa tänderna istället,
Disas tänder, alltså.

SÅ, gick det. 

Domaren, Albertas Dzjadas från Litauen, var snäll och har tydligen fint renommé, den enda haken var att han talar litauiska, och hans tolk talade bara engelska, så vår stackars ringsekreterare Marianne Brunnström var tvungen att

översätta omdömena från två språk.

– Men vi gillar ändå…

Protokollet!

… för Disa, Suderbys Gårds Kicki D, dansk-svensk gårdshund:

• ”Bra huvud”
  Jo, nog kan hon hitta på bus! 😉
• ”Effektiva färger”
  Den där piratlappen över ögat är mycket effektfull.
• ”Mkt bra ögon”
  Ja, man smälter.
• ”Kompletta tänder”
  Ja, de känns.
• ”Bakdelen sluttar något”
  …vilket fina ringsekreteraren sa kunde bero på Disas rädsla, och vi håller med, för den där svansen står oftast riktad mot rymden.

och, nu kommer det:

• ”Kunde ej bedöma rörelser p.g.a RÄDSLA”
  – som vi väljer att tolka som att domaren var skräckslagen, inte lilla Disa? 😉
• ”Perfekt!” Avslutades protokollet.

Ja, säger vi. Och extremt kul, så här i efterhand. Tack Disa!

”Roligaste hund”, ny kategori? 

Svansa snyggt eller lyfta på benet?

… Det här tar jag, tyckte Husse efter lunchmackan.

Husse tog plats med Disa i en ring med 27 hundar.
Bara det är värt en terapeutisk Guldbagge.

De gick runt i takt och visade upp sig så fint, tills…

… Disa tog en kisspaus mitt i uppvisningen.

KÄRLEK.

– Säga vad man vill, men Disa bjuder på underhållning i alla fall!

Prisutdelning!

Disa kom hem med tre rosetter (vi fattar inte lingot, men rosetter är ju kul)

• BIR – Bäst i Ras!
  En, hm, given vinst: Disa är förstås vackrast på jorden, men på denna utställning var hon dessutom den ENDA dansk-svenska gårdshunden…
• ”CAC”. Nationellt Certifikat, ett Cert,
  vilket inte var helt självklart, för det var en stackars bullterrier i samma grupp som inte fick denna utmärkelse, men vi hoppas att han trots denna fadäs fick köttbullar när han kom hem
• ”1:a Pris”, en röd rosett, som vi tror att man får när man ställer ut sin hund första gången? För Disa kan knappast ha fått detta förstapris jämfört med de andra hundarna som uppförde sig exemplariskt. Väljer att tolka det som första pris för

  Absolut Roligaste Hunden, ARH. 😉

Bäst av allt var att Disa fick träna på socialt liv med hundar och människor.

– Det bästa priset på alla hundtävlingar, om jag får välja.

Extra kul att hundkompisarna dök upp!

Tack för fint sällskap! 

Så kul att våra kompisar från hundkursen kom!

Ägarna till charmtrollet Teddy, Jack Russel och stiliga Schnauzern Festis var ett fint moraliskt och humoristiskt stöd och hundarna höll modet uppe hos Disa! 

Tänk – med Disa, Dansk-svensk gårdshund, blev det alltså tre råtthundar, som trivdes fint tillsammans!

Så fint att vår domare Albertas Dzjadas gick ut ur ringen för att berömma Teddy och Festis och ge dem varsitt ”Perfekt!” som inofficiellt betyg.

I förvirringen var det också skönt att få trevliga Birgit Lundström Tilling som granne, en van utställare och uppfödare av ursöta chihuahuas. Tack för överlevnadstips och grattis till alla priser!

Fler utställningar? 

Nja, som en bra övning för Disa, i så fall.

Vi måste i alla fall träna Disa på det sociala ännu mer, och det kan vara en bra sporre att ha en utställning framför sig, men för oss är nog..

spårkurser rätt kurs för vår hund. 

Att ställa ut hund hos Svenska Hundklubben, var avslappnat och roligt, med en känsla av lekfullhet, och respekt för att hundar är olika personligheter – och på den nivån ska det vara, annars får det va!

Kärlek till alla hundväsen där ute.

För övrigt…

… var det en Dvärgschnauzer som till slut välte domarbordet över ända.

Det var kul.

(Foton © LL & PMD)